J.R.R. Tolkien om Sagan om Ringens djupare symbolik

Sagan om Ringen är självklart I grunden ett religiöst och katolskt arbete; detta kan förefalla omedvetet vid första anblick men blir mer tydligt när man ser tillbaka på det. Jag har därför valt att skära bort praktiskt taget alla referenser till ”religion”, kulturer och praktiker i fantasivärlden eftersom de religiösa elementen är absorberade av historien och dess symbolism.

J.R.R. Tolkien, Letters, no 156, sid 201.

Det finns inga mirakler i kristen mening i Sagan om Ringen. Däremot finns det en försyn som ser händelserna i förväg. Kunskapen om denna försyn lärs ut av Gandalf. Han ”ser” händelserna i förväg. Han vet att Gondors eldar måste tändas i rätt ögonblick. Han vet att Frodo är den ende som är tillräckligt ”renhjärtad” för att lyckas föra ringen ända in till Mordor för att förstöra den, då andra säkerligen skulle ha fallit på vägen och gjort anspråk på att ringen var deras. Han ser vad som behöver göras i Rohan och vid vilken timme han kommer anlända med förstärkning till Rohans armé vid slaget om Helms Deep. Gandalf den vite har blivit ”sänd” att hjälpa Midgård i ”elfte timmen”. Ändå är hans försyn inte perfekt. Det finns utrymme för oförutsedda händelser, som när han blir tillfångatagen av Saruman och misslyckas hålla överenskommelsen om att träffa Frodo vid den Stegrande Ponnyn. Människor, trollkarlar, älver, dvärgar, hober, orker, uruk-hai och vättar, träd och enter, har en fri vilja i Sagan om Ringen. Detta gör allting osäkert. När Galadriel visar Frodo framtiden, visar hon honom framtiden som den kommer att bli ”om han misslyckas”.

Kung Elrond, Arwens far, ser även han i framtiden, men kan inte styra den. Han misslyckas faktiskt se Arwens faktiska val, trots att han med alla medel försökte styra henne bort från Aragorn för att hon skulle förbli odödlig. Elrond är inte en ond patriark som kontrollerar sin dotter. Han vill hennes bästa och handlar som en god far. Som sådan respekterar han även hennes frihet. 

Förmågan att se in i framtiden är även avgörande för både Sarumans och rikshovmästaren Denethors moraliska förfall. Saruman och Denethor hade båda sett Saurons fruktansvärda armé och dragit slutsatserna att denna fiende inte kunde besegras. Deras val blir dock olika. Saruman väljer att alliera sig med Sauron, Denethor väljer att falla i missmod och hopplöshet, utan att vidta nödvändiga åtgärder till Gondors försvar. Det är lätt att likna de ”seende stenarna” med vår tids television och krigspropaganda. Sauron visar upp sin fruktansvärda styrka, men inte sina svagheter. Han visar inte sin fruktan för Aragorn, konungen. 

Frodo har från början en djup insikt om ringens fara som kan liknas vid en intuition om dess essens. Han är livrädd för den och ber Gandalf att ta den ifrån honom. Alla andra som konfronteras med ringen reagerar omvänt. Frodo har särskild gåva som gör honom till ringbärare. Han ser något de andra inte ser. Han ”ser” även intuitivt att han och hans kompanjoner måste gå av vägen vid Bag End när en okänd ryttare kommer.  

Om vi själva tänker på våra livs mest avgörande moment som kärlek, någons död, ”ett ökat medvetande om något”, en person man träffar som påverkar hela ens världsbild eller något man läser som ändrar ens uppfattning i grunden, tycks få av dessa händelser ha varit helt under vår egen ”kontroll”. Orsakskedjor som hände för länge sedan i en annan del av världen påverkar våra liv här och nu på en mycket konkret och personlig nivå. Visst är vi fria i våra handlingar och val, men den större delen av våra liv är obestämda och oförutsebara. De är oförutsebara för oss, samtidigt som de för många verkar självklara och ”givna”.

Att därför enbart fokusera på individens val och rättigheter utan att sätta in individen i en personlig, historisk, social och andlig kontext, blir missvisande. Man måste gå djupare än till individen för att förstå något så svårt som människan.

 

Är Sagan om ringen Monoteistisk?

I sina kommentarer till ”Sagan om Ringen” skriver Tolkien:

”Det är en monoteistisk värld av “naturlig teologi”. Det märkliga faktum att det saknas kyrkor, tempel, religiösa riter och ceremonier, beror helt enkelt på den historiska period som återges.”

J.R.R. Tolkien Letters no. 165, sid 220.

I Tolkiens bok Similarion nämns Gud explicit: Illuvatar, Allfadern, är ensam skapare av allt. I Sagan om Ringen är Gud helt immanent i allt naturligt. Den som vill ha belägg för detta bör läsa älvernas sånger. De kommer direkt från den välsignade och transcendenta nivån och sprider dess ljus i Midgård. Deras närvaro påminner om den kristna hymnen:  Himlarna och jorden lovsjunger din härlighet o Gud. Skapelsen i den mån den verkar i enlighet med vad den är, ärar Han som har skapat deras varanden. Där fågeln, trädet, blommorna etc är vad de är och lever sin natur, lovsjunger de (ger de ära åt) Han som är. Återigen: där Saruman och Sauron förändrar naturens essens eller förstör dess skönhet, vanärar de Gud. Då Sam lyckas vårda och sköta en växt i Mr. Frodos trädgård, ärar han Gud. När älverna, till synes utan anledning, lär träden att prata, ärar de Gud. Likaså är det heliga kriget mot Saruon och Saruman en lovsång till Gud.

Det finns en intressant skillnad mellan filmatiseringen av ”Sagan om Ringen” och Tolkiens bok. Peter Jackson lägger nämligen in en ”bön” i filmen på det ställe där Arwen skall rädda Frodo efter att han blivit stungen av Mordors blad. Detta tillägg passar i en mening in i en filmatisering men inte i boken. Han kände förmodligen att denna bön var ett uttryck för bokens anda.

Sagan om Ringen är en myt och myter är religiösa. På frågan om Guds frånvaro eller närvaro i boken menar Tolkien satt bokens huvudkaraktär är Guds ära:

”Sagan om Ringen handlar inte i grunden om ”frihet”, även om detta naturligt nog är inblandat. Det är ett verk om Gud och Guds ära…Sauron önskade att vara en gudakung…Om han hade segrat skulle han ha krävt att bli ärad som en gud av alla rationella varelser och yrkat på total världslig makt över hela världen”.

J.R.R. Tolkien, Letters, sid 243-44.

Den mest fundamentala konflikten i boken är alltså kristen och rör de två huvudvägarna till sann och falsk gudomliggörelse: viljan att vara gud och härska över andra genom makt (frågan: ”vill du bli din egen gud” var själva syndafallet) och viljan att förena sig med Gud genom ödmjukhet. Där har vi den fundamentala skillnaden mellan Aragorns och Saurons andlighet. Aragorn vill inte bli kung men måste bli det genom ödmjukhet inför ett öde och en uppgift som transcenderar hans egen person. Sauron vill betvinga makten och samla den i en immanent symbol, ringen, och genom denna härska över allt levande. Det kan bara finnas en Gud, är Tolkiens yttersta budskap. Och denna gud kan och får inte bli Sauron. Saurons uppror mot Gud, naturen och allt skapat måste störtas genom den rättfärdige konung som erkänner en vilja som transcenderar hans egen begränsning.      

 

Tolkiens tre kristuskaraktärer

Till skillnad från C.S. Lewis ville Tolkien inte göra sin kristusgestalt uppenbar i sina böcker. Istället döljer han kristuskaraktärerna bakom olika personer. C.S. Lewis kristuskaraktär i Narnaböckerna är givetvis Aslan som dör och återuppstår för att rädda Narnia. Det finns nu tre personer i Tolkiens egen berättelse som dör och återuppstår, fast på olika sätt och med olika syften. Dessa tre är Gandalf, Frodo och Aragorn.

Alla tre räddar Midgård genom sina gärningar och alla tre är därför bokens huvudkaraktärer. De motsvarar även de tre messianska uppdragen hos Kristus. Kristus är profet, överstepräst och konung. Gandalf är profet (förutspår händelserna i förväg), Frodo är präst (bär fram offret, d.v.s. sig själv) och Aragorn är konung (leder de avgörande striderna).

I egenskap av präst går Frodo en liknande Golgatha-vandring som Kristus. Sam motsvarar Simon av Syrene som stundom bär både Kristus och hans kors, d.v.s. ringen. Hans bestigning av Domedagsberget är en bestigning av kullen där Kristus korsfästes och likt Kristus är han tvungen att ge sitt liv för att Midgård skall leva.

De tre personerna motsvarar även vad grekerna såg som själens tre krafter, nämligen huvud, hjärta och händer d.v.s. intelligens, samvete och vilja. Aragorn visar sin viljestyrka vid flera tillfällen. När Rohan står inför sitt avgörande slag, förtvivlar Legolas (och i stort sett alla andra), men Aragorn står orubbligt fast vid sin bestämda vilja. När Sam vill dräpa Gollum är det Frodos samvete som hindrar honom. Både Aragorn och Frodo vägleds av Gandalf i sina respektive uppdrag.

En annan kristologisk aspekt av Sagan om Ringen är den gudomliga försynen som vid rätt tillfälle agerar och sänder in bokens frälsare i historien. Den slutliga segern över Sauron har en förhistoria som vittnar om ett historiskt fall där Isildurs synd att inte förstöra maktens ring leder till att ondskan består och går i arv. Förbannelsen hävs via en händelsekedja som inträffar lång tid efteråt. Detta är Sagan om Ringens Gamla Förbund. Snart efter Aragorns födelse tar Aragorns mor sin tillflykt bland älverna för att söka skydd för sin son. Här finns tydliga marianska kopplingar. Från barndomen fram till Aragorns vuxna ålder vet vi inte så mycket om honom förutom att han är en utbygdsjägare från Norr och arvinge till Gondors tron. Han träder ut i offentligheten först efter mötet med Frodo. Han har dessutom ”helande” krafter.

Ringen står i ett symboliskt motsatsförhållande till korset. Korset ger liv, ringen tar liv. Korset befriar människan, ringen förslavar henne. Ringen vill krympa allt liv och föra det in i tomheten. Korset vill expandera Livet i alla fyra riktningar. Korset arbetar genom människans frihet, ringen ignorerar hennes frihet. Frodo försöker vinna tillbaka Gollum till livet och hans sanna jag (som Smeagol) genom hans fria samtycke. Ringen förslavar Gollum och förlänger hans liv som ”fallen”. Ringen förleder till att söka makten för dess egen skull i världen, korset i kristen symbollära inbjuder människan att söka Guds vilja i denna världen.

Enligt Peter Kreeft påminner Sagan om Ringen om Evkaristin. Dess djupare mening är fördold under brödets och vinets gestalt. Man ser den djupare meningen först genom tron.

Patriark Pavel har lämnat oss

Den serbiske patriarken Pavel (11 sept 1914-15 nov 2009) har avlidit under naturliga former vid en ålder av 85 år. Redan under sitt liv räknades han av många kristna, ortodoxer som andra troende, som en helig person och andlig ledare. Patriark Pavel hette från början Gojko Stojčević och föddes i den serbiska byn Kucanci i närheten av Donji Miholjac i dagens Kroatien. Han förlorade båda sina föräldrar under sin barndom och blev uppfostrad av en faster. Efter gymnasiala studier anslöt han sig till ett prästseminarium och valde senare den monastiska vägen. Som munk kom han att ta namnet Pavel (svenska: Paulus) och tillhöra Blagoveštenje klostret i Ovčar.  Även som den serbiska kyrkans högsta andliga ledare levde patriark Pavel ett anspråkslöst liv. Han vägrade exempelvis att åka bil med chaufför och utnyttjade istället lokaltrafiken. Ibland kunde man därför se honom på en busstation eller i en tågvagn där han ofta färdades ensam. När den ryske patriarken Aleksej II besökte patriark Pavel under högtidliga ceremoniella former, blev han djupt förvånad över att patriark Pavel lagade och serverade all mat själv under besöket. Som andlig ledare var han känd för stor vishet och drog sig inte från att kritisera sina egna landsmäns övergrepp mot kroater och albaner under inbördeskriget i Jugoslavien. Senare såg han med stor sorg på hur Kosovo förvandlades från en kristen till en muslimsk region med stöd av Förenta staterna.”

Manhattan Deklarationen

Nyligen undertecknade Moskva patriarkatet och hela den Rysk-ortodoxa kyrkan den första globala kristna deklarationen som fördömer aborter, kritiserar homosexuella äktenskap och försvarar religions- och samvetsfrihet. Manhattan Deklarationen initierades den 28 december i år av kristna från de ortodoxa,  katolska och protestantiska samfunden. Deklarationens budskap i sammanfattning:

”Vi är ortodoxa, katolska och protestantiska kristna som har enats i denna timme för att bekräfta grundläggande sanningar om rättiva och det gemensamma goda, samt att kalla alla medborgare, troende som icke-troende, att förena sig med oss i att försvara dem. Dessa sanningar är:

1. Det mänskliga livets helighet

2. Äktenskapets värdighet som en förening mellan man och kvinna

3. Rätten till samvets- och religionsfrihet 

Såtillvida att dessa sanningar är grundläggande för den mänskliga värdigheten och samhällets bästa, är de oantastbara och icke-förhandlingsbara. Eftersom de alltjämt utsätts för angrepp från mäktiga krafter i vår kultur, är vi tvingade att idag tala ut med kraft till deras försvar, och att hänge oss själva för att hedra dem fullt ut oavsett vilka påtryckningar som kommer på oss från institutioner vilka vill att vi övergee eller kompromissar med dem. Vi gör detta åtagande, inte som partisaner tillhörande en viss politisk grupp utan som efterföljare av Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne Herren, som är Vägen, Sanningen och Livet.”  

Deklarationen kom till strax efter att den Svenska ”kyrkan” fick sin första öppet homosexuella kvinnliga ”biskop” och beslutade att göra vigselordningen ”könsneutral”. Detta betyder att svenska biskopar och präster sannolikt inte kommer att skriva under deklarationen. Deklarationen vänder sig å andra sidan först och främst till kristna av alla konfessioner och här faller med all sannolikhet det politiska ”kyrkomötet” i den svenska kyrkan utanför.

Deklarationen kan läsas i dess helhet och undertecknas på internet

National-Libertarianism

Den äldsta nordiska seden är att hålla ting på lokal nivå. Denna modell är exempel på direktdemokrati och en decentraliserad maktstruktur.

Den nordiska seden bejakade social sammanhållning, gemenskap och altruism. När människor är fria från social ingenjörskonst blir det nödvändigt att stärka det civila samhället mellan individen och staten.  Idealt bör kulturen uppmuntra ansvar för medlemmarna i den lokala samhällsgemenskapen. 

Den traditionella nordiska frihetstanken vilade på att nordborna uppfattade sig som “herrar”. Varje fri mans åsikt var därför lika mycket värd. Om en man hade valt en ständig representant för sina åsikter skulle detta sannolikt ha uppfattas som ansvarslöst. Tinget, d.v.s. den lokala direktdemokratin var därför en naturlig form då den släpper fram allas åsikter och idéer.     

Kvinnan i norden har alltid varit fri och haft stor självständighet gentemot mannen. Detta skiljer vår nordiska modell från patriarkala kulturer. Traditionen med självständiga kvinnor fortsatte efter Sveriges kristnande. Ett tydligt exempel är det katolska helgonet Birgitta.

Libertarianismen har sin grund i människans självägarskap. Självägarskapet innebär att varje människa är ett mål i sig själv och inte bör hanteras som ett medel.

Formulerat som en rättighet innebär detta att varje människa bör vara fri från tvång (aggression) om och endast om hon själv inte initierat tvång.

Vi kan därför ha tre grundläggande rättigheter som utgångspunkt eftersom kränkning av dessa tre skulle innebära en kränkning av människans autonomi.

Varje människa har rätt till liv, frihet och egendom.

Varje människa har därför rätt till frihet att leva efter sin religion och etniska identitet på samma grund som hon äger rätten till frihet att leva efter en politisk övertygelse. Denna rätt begränsas endast av att hon inte äger rätten att tvinga någon annan.

Varje människa äger rätten att tänka, säga, skriva och göra vad hon vill sålänge hon inte tvingar eller bedrar någon annan.  Hon äger därmed även rätten till frukterna av sina handlingar, förmågor och frivilliga överenskommelser med andra. Dessa frukter kallas hennes egendom.  

Varje människa äger rätten att vara fri någonstans. Denna rätt innebär att varje människa bör få leva sin frihet någonstans, ensam eller tillsammans med andra, och att andra skall erkänna denna rätt. 

Varje människa föds in i en etnisk och kulturell kontext som formar hennes identitet. Hon kan senare bejaka eller förneka denna identitet. 

Varje människa har rätt till frihet att bejaka sin etniska identitet ensam eller tillsammans med andra någonstans.

Det någonstans där människor väljer att leva tillsammans med andra efter deras ömsesidiga etniska identitet bildar tillsammans med dessa människor en nation.

Den etniska grupp som bott längst på en region har en naturlig företrädesrätt till den regionen. Att förneka detta är att förneka att tibetanerna har en företrädesrätt till Tibet framför kineserna, att indianerna i Amazonas kan köras ut och ersättas av kolonisatörer, att imperialismen i Afrika var moraliskt försvarbar och att de muslimska erövringsförsöken av Europa var moraliskt riktiga. De europeiska folken har företrädesrätt till de europeiska nationerna på samma grund som de svarta afrikanerna har företrädesrätt till de afrikanska nationerna.

Den politiska makten skall decentraliseras till människorna i deras samhällen och gemenskaper.

Det är människorna själva i deras samhällen eller kommuniteter som bör bestämma över sin lokala politik genom direktdemokratiska val. Staten äger inte rätten att upphäva ett beslut fattat på lokal nivå sålänge det inte kränker en enskild människas rätt till liv, frihet och egendom. En kommun eller gemenskap äger således rätt att själv bestämma över vilka som skall få flytta in i kommunen via direktdemokratiska val.

Det är upp till varje människa att välja vilken kommunitet han eller hon vill tillhöra.

Varje människa äger rätt till frihet att tillsammans med andra bilda egna kommuniteter där de kan leva efter en egen religion, politiska ideologi eller övertygelse. De kan bilda vilken kommunitet de vill sålänge de ej tvingar någon att bo där eller att med tvång finansiera kommuniteten.

Varje lokalsamhälle, fri kommunitet och företag äger rätten att ställa vilka krav de önskar på individen för sin gemenskap. På samma sätt som man diskriminerar efter prestation i forskningsvärlden och ifråga om lön på företag, äger en krogägare rätten över sin egendom och kan besluta vilka gäster han vill ta in, liksom en företagare äger rätten att bestämma vilka anställda han eller hon vill ha. Samma rätt tillkommer även kommuniteterna. Principen är att man har absolut rätt över sin egendom sålänge man inte tvingar eller bedrar någon annan och absolut rätt att bestämma tillsammans med andra i sina lokalsamhällen och kommuniteter vilka man vill ta emot och vilka regler som skall gälla, sålänge man inte tvingar någon att bo där eller att betala skatt för det samhället. De som här blir diskriminerade kan då vända sig till en annan kommunitet eller arbetsplats.

Genom friheten från tvång har varje individ rätt att göra vad han eller hon vill med sin egendom och sig själv sålänge han inte tvingar, bedrar eller skadar någon annans egendom.

Statens primära uppgift är att skydda människans rätt till liv, frihet och egendom, samt frihet från bedrägeri. För att göra detta behöver staten en polismyndighet, en försvarsmakt och oberoende domstolar.

För att bevara den biologiska mångfalden är god miljövård en grundläggande skyldighet för alla medborgare. Miljöförstöring på ett område påverkar dessutom andra medborgares äganderätter till sina marker. Genom att uppmuntra ägande av jord och spridning av jordegendom till så många medborgare som möjligt, skapar äganderätten till jorden incitament att vårda marken.

Den etniska identiteten är till  sist värdefull för att: 1) Den är en del av den biologiska mångfalden där mångfalden är ett egenvärde; 2) Den skapar positiva värden för människan själv och dessa värden är: Samhörighet med hennes förfäder, deras kultur och liv, en grund utifrån vilken hon kan uppskatta andra kulturer och identiteter och se värdet av mångfald, en grund utifrån vilken hon kan orientera sig mot framtiden.

Kina tar ledningen över Europa

Kina är den stora vinnaren i den globala ekonomiska krisen och har gått om EU som USA:s viktigaste ekonomiska handelspartner. Vilka faktorer ligger bakom det kinesiska miraklet?

Samtidigt som forskare vid Universitetet för Försvarsteknologi i Changsha i Kina bevisade att deras nya superdator Tianhe klarade av att genomföra en biljard beräkningar per sekund, förklarade man från officiellt håll att Kina snart kommer att utmana USA som ny supermakt.

Till skillnad från Europa och övriga Västvärlden går Kinas ekonomi stadigt framåt med en tillväxt på 9% under det första kvartalet i år. Med en befolkning på 1,3 miljarder människor har Kina bevisat att man klarat av omställningen till marknadsekonomi och har intagit en ledande position.

Kombinationen kapitalism och en stark stat under ledning av ett sittande regeringsparti har förbryllat många liberaler i Väst som länge menat att marknadsekonomi och demokrati är två sidor av samma mynt. I Kina förenas istället ekonomisk frihet med inskränkningar av yttrande-, tryck- och religionsfriheten, liksom med interneringar och tortyr av politiska dissidenter.  

USA är beroende av Kina i flera avseenden. Kina är USA:s största långivare och två tredjedelar av landets utländska valuta är investerade i amerikanska dollar. Därutöver har Kina en av de viktigaste exportörerna av varor till den amerikanska marknaden. Att i detta läge påminna Kina om Tibet, mänskliga rättigheter, klimatfrågor eller argumentera för visionen om en kärnvapenfri värld skulle på sin höjd vara ett spel för gallerierna. Kina vet att de kan komma undan tack vare sin allt starkare position på världsmarknaden och Obama har i nuläget ingenting att sätta emot. En fredlig relation med Kina ligger dessutom i linje med Obamas strävan efter ökat internationellt samarbete.

Kina har även ambitionen att utmana USA militärt. Enligt en artikel i Folkets Befrielse Armés partiorgan skrev flygvapengeneralen Xu Qiliang att Kina har planer på ett nytt avancerat försvarssystem i rymden. Mot bakgrund av Kinas framgångar inom rymdteknologin har vi starka skäl att se detta som sannolikt. Generalen menade även att Kina skulle bli en supermakt inom en 40 års period och därför behövde ett bra försvar mot eventuella hot. 

Man kan även jämföra den kinesiska statens ekonomiska stimulanspaket med den amerikanska. Kina satsade hela 13 % av sin BNP i syfte att stimulera ekonomin, vilket i reella värden innebär ett dubbelt så stort stimulanspaket som USA och hela fem gånger så stort som Tysklands. Kina är i nuläget det land som driver den internationella ekonomin framåt.

Kina har de facto tagit Europas plats som USA:s viktigaste partner i världsekonomin, något som USA har sig själv att klandra för om man betänker den monetära politik och det kreditgivningsinstitut som förorsakade den djupa fastighetskrisen i landet. Utrikesministern Hillary Clintons första utlandsresa var till Kina och där försäkrade hon att:

”USA är bestämd i sin uppfattning att fortsätta med en positiv och samarbetsvänlig relation med Kina, en relation som vi tror är viktig för den framtida freden, utvecklingen och framgången för båda länderna och för världen.”

Nyligen skrev finansminister Timothy Geithner tillsammans med Hillary Clinton en artikel i Wall Street Journal  att: ”Få globala problem kan lösas ensamma av antingen USA eller Kina”. Denna mening har fått bedömare att skämta om framtida G-2 möten mellan de två länderna där de tillsammans fattar ekonomiska beslut åt resten av världen. Redan president Bush uppgraderade Kinas roll i världsekonomin genom att bjuda in landet till G-20 förhandlingarna, något som Tyskland motsatte sig.

Tillverkningen av de flesta TV-apparater, möbler och datorer i världen sker i Kina. Nyligen köpte ett kinesiskt företag som knappt något västerländskt företag kände igen till namnet General Motors Hummer SUV band. Företaget hette Sichuan Tengzhong Heavy Industrial Machinery. Utanför företagets fabrik i Chengdu står stor skylt med mottot: ”Låt resten världen imitera oss.”

Kina har även blivit en viktig handelspartner för Afrika och Arabvärlden. En stor del av Afrikas råvaruexport går nu till Kina och Arabländerna är angelägna om att återupprätta sina traditionella handelsvägar till Mittens rike. Latinamerikas viktigaste ekonomi är Brasilien som nu har Kina och inte USA som sin främsta handelspartner.

Förenta staterna är fortfarande världens starkaste ekonomi och militärmakt, men behåller sin position tackvare Kina. I denna relation är det amerikanerna som konsumerar och kineserna som producerar. Kina blir rikare genom en merkantilistisk politik där man främst importerar råvaror och exporterar färdiga produkter, medan USA:s skuld till det nya ekonomiska imperiet växer. År efter år har amerikaner köpt iPods, TV-apparater, datorer, skärmar, kläder och leksaker som tillverkats i Kina och Kina har därför ett intresse av att deras främste lyxkonsumenter har fortsatt råd att betala. Från och med 2008 rubbades detta förhållande då allt fler amerikaner började inse att det finns fördelar med att spara pengar.  Detta medförde initialt svårigheter för många kinesiska företag som fick minska sin produktion. Det som hänt under de sista åren är att kinesiska företag satsar på nya marknader i Asien, Mellanöstern och Afrika. De kinesiska företag som fick säga upp anställda 2008 har nu börjat komma tillbaka.

Den kinesiska staten har som mål att landet som helhet når en tillväxt om 8% 2009. Den kinesiska staten stimulerar bl.a. ekonomin genom att hålla nere marknadspriserna på kylskåp, TV-apparater och bilar. Inom kort kommer Kina vara den största bilmarknaden i världen. Det ekonomiska ideal som Kina eftersträvar kallas ibland ”patriotisk marknadsekonomi”. En företagare som tjänat pengar på den nya ekonomiska friheten och eventuella statliga förmåner, förväntas vara lojal med staten och partiet. Detta synsätt gäller även för utländska gästarbetare vilka som regel välkomnas när ekonomin går bra, men är de första som får gå när ekonomin går dåligt. Den kinesiska befolkningen är dock långt ifrån att bli lika starka konsumenter som västerlänningar, vilket är anledningen till det starka intresset av export till utländska marknader.       

En av de starkaste tillväxtregionerna i Kina är Chengdu där idag 80 000 mjukvaruingenjörer arbetar med programutveckling och dataspel. Chengdu beräknas anställa dubbelt så många ingenjörer inom en treårs period. Kineserna kallar Chengdu för det nya Sillicon Valley.  Chengdu mest imponerande del består av en 87 kvadratkilometer stor high-tech park. Xu Liming som är en av parkens administratörer sa nyligen:

”Den kinesiska västern är en ekonomi som ingen längre kan ignorera. Den globala krisen är vår stora chans.”

Den kinesiska ekonomin har även fått efterverkningar i Sverige. Nyligen köpte det kinesiska företaget MTR upp lokaltrafiken i Stockholm. Christer G Wennerholm (m) som är ordförande i SL beskrev beslutet som lättfattat:

” Vi kommer att få ännu bättre trafik med högre kvalitet, bättre punktlighet och tillförlitlighet. Och detta till ungefär samma pris som tidigare. Det gör att detta har varit ett bra och lätt beslut att fatta för mig och styrelsen.”

Kina har lyckats en av de ledande aktörerna bakom globalisering trots att de aldrig skulle komma på tanken att införa mångkultur och andra fenomen som idag förknippas med den nya ekonomin. Kinesiska företag når toppresultat utan mångfald på arbetsplatsen och ambitiösa jämställdhetsprogram. Istället har man satsat på nationalism i förening med pliktkänsla och lojalitet. I syntes med en fri marknadsekonomi där innovationer och nya idéer kan blomstra och den privata äganderätten respekteras, har detta medfört att Kina har tagit ledningen i världsekonomin och därmed även långsiktigt i världspolitiken.   

Källor:

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_2350717.svd

http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,660432-3,00.html

http://www.cbc.ca/news/background/china/

http://www.asiamedia.ucla.edu/article.asp?parentid=5803

http://www.mckinseyquarterly.com/China/Private_ownership_The_real_source_of_Chinas_economic_miracle_2279

http://www.lewrockwell.com/orig9/herbener1.html

 

Integrala perspektiv / Materialismen som överideologi är det största problemet

Bland samtidens mer inspirerande filosofer hör dem som intresserar sig för nexusteorin och olika slags integrala perspektiv. Gemensamt för dessa teorier är att vetenskap, religion och kultur inte behöver hållas åtskilda varandra i separata sfärer, utan tvärtom kan integreras i mer heltäckande verklighetsbeskrivningar.

Behovet av liknande teorier i vår egen tid har blivit allt synligare som en konsekvens av naturvetenskapernas fragmentering på fler och fler specialiserade discipliner. Kosmologin, den stora frågan om hur allt hänger ihop, var för många traditionella kulturer och folk den viktigaste frågan. Utifrån kosmologin kunde man placera sin egen existens i ett större sammanhang och förstå sina villkor utifrån något högre än det mänskliga. Endast genom det högre än mänskliga kunde och kan det mänskliga få mening och människan höja sig över de egenskaper hon delar med djurriket.   

En sådan mening gavs  i den bysantinska världsbilden där kristendomen inte uppfattades som en religion bland flera utan som en kosmologi. För bysantinarna var därför deras teologi och världsbild, inklusive synen på kejsaren och samhället, lika självklar som materialismen, den sekulära staten och demokratin är för många västerlänningar idag. Om bysantinarna eftersträvade Gud som det högsta målet och den djupaste meningen med sina liv, har den moderna västerlänningen sällan andra mål än dem han finner hos sig själv och där livet får sin mening genom att ha roligt och maximera den individuella lustutlevelsen.  Bysantinaren kunde å sin sida förstå varför vissa människor valde att leva sina liv i sträng askes som styliter (pelarhelgon) eller eremiter i öknen eftersom det fanns ett mål för människors liv som var högre än det mänskliga. Bysantinarna ville, till sist, ära Gud genom hela sin civilisation och konstruerade katedraler, palats, trädgårdar och konstverk till Guds ära. Den moderna människan har å sin sida byggt en kultur som är anpassad efter hennes egna behov, där huvudsakligen hon själv står i centrum och där hon betraktar sig som varande på en högre kulturell och moralisk nivå (politisk korrekt antifascism, genusteorier, postkoloniala studier etc) än alla de generationer som föregått hennes egen.

Då den moderna vetenskapen ger oss en mängd detaljkunskaper som hela tiden uppdateras och förändras, saknas en teori som väver samman de många övergripande trådarna till en helhet och integrerar andlighet och etik i en och samma världsbild.  Och det är alltså här som många kristna, hinduiska, postmoderna och traditionalistiska filosofer har kunnat bidra med ansatser till integrala analyser. Den mest radikala ansatsen till en integral världsbild som jag sett i modern tid finner vi hos den amerikanske filosofen Ken Wilber som i sin bok A Short History of Everything försöker integrera religion, vetenskap, psykologi, biologi, sexualitet och ekologi i en och samma teori. Jag lämnar därhän om han faktiskt lyckas då jag endast är någorlunda insatt i en femtedel av alla de ämnen han diskuterar i boken. Själv är jag å andra sidan mer fascinerad av vissa delar av Wilbers analyser, men har svårt att svälja hela teorin. Ken Wilbers intregrala modeller har framförallt bidragit till teoribildning inom den djupekologiska rörelsen.

Apriori kan den traditionellt kristna världsbilden kan förenas med vetenskap då de båda har sanningen som det yttersta målet för kunskapen. Tro och vetande uppfattas då som komplementära till varandra. Då den traditionella kristna tron är ett empiriskt studium av Gud genom meditation och bön, är naturvetenskapen ett empiriskt studium av den materiella verkligheten. I slutändan kan man föra samman erfarenheterna i en integral analys av världen. Fenomenologin behöver därför inte uteslutande röra människans kunskapsakter i den materiella världen, utan kan även röra ett hinsides kontemplativt skådande. Försök till detta har även gjorts av “mystiker”, filosofer och fysiker som ser den fysiska verklighetens yttersta grund som varken andlig eller materiell.

Om det stämmer att de olika varianterna på senmoderna världsbilder kommer att visa sig falska och att en integral vision där vetenskap och religion, psykologi och andlighet, ekologi och meditation öppnar för nya synteser, borde vi dessutom arbeta för de politiska förutsättningarna för detta. Även om man tar emot all den positiva utveckling som sprungit ur moderniteten, är det moderna projektet fortfarande på det stora hela fientligt till Gud, andlighet och en levande relation med tillvarons djupaste värden. 

En ortodox kristen hemsida dedikerad till att förklara det högre nivåerna i den andliga utvecklingen, den esoteriska kristendomen från ett traditionalistiskt perspektiv, den inre identiteten och vägar för högre kunskap heter Praxis. Jag ger ett exempel på en text från denna hemsida nedan.

Samarbete mellan traditionerna

I politiskt avseende har jag därför hämtat inspiration från bloggen Vaisnava Apologetics som rör det traditionalistiska idealet med teokrati, en styrelseform som förenar de flesta monoteistiska traditioner oavsett om det är fråga om ortodox kristendom, islam, tibetansk buddhism, judendom eller hinduism. Detta samhällsideal borde förena och stärka oss och inte splittra och leda till konflikt. Självklart bör vi ha diskussioner om  var respektive monoteistisk tradition skall utöva sin teokrati och hur det skall gå till, men vi förenas i en gemensam kamp mot de tre onda: ateism, sekularism och globalism. Till denna kamp bjuder jag dessutom gärna in traditionalister från andra traditioner vilka vill kämpa mot ateismen och sekularismen i samhället. För en ortodox kristen eller en traditionell katolik skulle detta samarbete vara i linje med budskapet om att samverka med alla människor “av god vilja”.

Med detta menar jag att en monoteistisk tradition alltid är bättre än dagens gudlösa regimer då den kommer närmare sanningen och bättre tillmötesgår människors andliga behov. En teokratisk regim skulle dessutom ha en bättre metafysisk grund för de etiska principerna om tolerans och kärlek, än en regim som grundar dessa värden på antifascism och politisk korrekthet. Familjerna skulle må bättre i en sådan kultur då den samlas kring en gemensam andlig grundval istället för en gemensam TV-apparat. 

Målet är givetvis inte att chockera våra sekulära medmänniskor med en teokratisk regim för alla (såsom de chockerat oss efter 1789 med sekulära regimer för alla), utan istället slåss för rätten till skillnad, non-aggression och decentraliserade och självstyrande samhällen. Detta är, till sist,  givetvis inte ett försvar av relativism eller synkretism utan enbart en politisk lösning för att främja andlighetens primat och framtid i ett samhälle som närmar upplösning.

————————————-

MAGNETISATION TO GOD

Research update on the concept of Magnetic Centre

Saint Theophan the Recluse, one of the greatest of those who, in nineteenth century Russia, continued the tradition of the early fathers, may have been the first to use the then just discovered concept of magnetism to describe the way in which the love transmitted through the Spirit transforms the human heart.

The idea of ‘magnetism to God’ was first applied to this inner phenomenon, so far as we know, in the second half of the nineteenth century by the Russian hermit Saint Theophan the Recluse, who around 1860-1870 speaks sometimes about magnetisation to God, and sometimes about Gravitation to God.

Theophan was a major investigator in this field of the Christian interior life. Under the Aegis of the Synod of the Russian church he spent seven years researching sources in the Middle-East before he became a bishop, and then a hermit.   He travelled round the monasteries of Syria, Egypt and Palestine, finding manuscripts which he had copied and shipped over the Russian, where he translated them.

His researches were directly responsible for the addition to the Russian version of the Philokalia of sources not available to the compilers of the earlier Greek version or the earlier Russian version of Paisious Velitchkovsky.

This idea of magnetisation to God clearly expresses the higher stages of hesychastic prayer, prayer of stillness, which concerns the stage where, when the psyche reaches a certain point on the path, it is then ‘rapt in God,’ being drawn away from the attraction of the world by the glory given by God within him. Theophan uses an image closer to that of St. Gregory when he says: `Be strong in the Lord and in the strength of His might.’ And: `Take the whole armour of God, that you may be able to withstand in the evil day.’ ( Ephesians 6.13)

Bara Gud

Det finns stora likheter mellan ortodox kristendom och den vediska traditionen ifråga om synen på det materiella och Gud, på människans själ och relationen mellan den Högsta Principen och den materiella. Den väsentliga likheten är synen på själens falska medvetenhet i relation till den materiella skapelsen och där hon mistar sin sanna identitet med skapelsen eller något i skapelsen. De materiella relationerna är inte oviktiga men kan endast förstås utifrån den Högsta Principen. Ytterst är det fråga om alla personliga pronomen, den falska medvetenhet som säger “mitt” om saker och ting som man egentligen inte kan äga i absolut mening. Och det rör inte enbart den ofta absoluta innebörd som satser som “mitt liv”, “min egendom”, “min karriär” eller “min familj” kan få om de inte värderas utifrån Gud, utan även den falska medvetenhet som kommer av att man gör en idé eller ett ideal till något absolut.

Det finns ytterst två felsteg: det ena är att göra det man säger “mitt” om, till något absolut. Ett exempel är att man enbart eftersträvar personlig tillväxt som den yttersta meningen med livet och där ägodelarna till sist äger en själv. Det andra misstaget är att man förnekar det relativas betydelse överhuvudtaget och säger att egendomsförhållanden, familj och gemenskap är utan värde. En bättre väg är istället att integrera alla värden, erfarenheter och idéer vilka är ”nedsänkta” i språkets och tänkandets dualistiska växelspel och att istället försöker se hur allting och alla varanden står i beroende til varandra och att den absoluta verkligheten är det non-duala, transcendenta Varat som är Gud. Om Man tar bort denna yttersta relation där Gud är absolut, förlorar tingen sin sanna ställning i hierarkin. Detta leder ytterst till lidande och otillfredsställelse. Endast det absoluta kan släcka människans hunger efter det absoluta.

Lidandet har således sin rot i en falsk medvetenhet om världen och det egna varandets relationer i världen. I den mån man exempelvis söker sin grundläggande identitet i det skapade är man inte fri från lidandets rot utan fast i det relativas växelspel av död och begär. Endast i erfarenheten av alltings grund i Gud befrias medvetandet och kan betrakta sina falska begär utifrån. Beroendet av det relativa och förgängliga ersätts med tillbedjan av Gud. Endast i föreningen med Gud inser människan sin sanna identitet. Hennes sanna identitet som gud, eller en person som inte längre lever för sig själv, sitt falska ego, utan där Kristus lever. Människans mål är att inse sin identitet med Gud och gudomliggöras genom Kristus. Utan denna medvetenhet faller människans autentiska förhållande till andra värden. Exempelvis etniciteten eller privategendomen förminskas av vissa eller görs till något absolut av andra. Båda dessa vägar är felaktiga. Det etniska skall istället värderas utifrån dess autentiska värde och sättas i relation till andra värden. Etnicistet leder då varken till rasism eller till etnonihilism. Av denna anledning framstår etnopluralismen som mest överensstämmande med skapelsens ordning. Men i denna plualism finns en hierarki. Alla etniciteter är skapade som lika värdefulla, men de är olika ifråga om generella egenskaper. Dessa olikheter är menade att komplettera varandra och bilda en symfoni.

Även familjen, samhället, politiken och ekonomin har förlorat sin naturliga ställning och har devaluerats eller fått för stor betydelse utifrån de mänskliga begären som stiftar sina egna lagar utanför Guds vilja. Det är därför inte konstigt att den senmoderna människan inte längre rätt kan värdera sin sexualitet eller sin egendom. Vi förstår även varför hon gör en kult av ungdomen eftersom hon i avsaknad av sann medvetenhet vill göra det förängliga till något evigt. Vi förstår varför hon gör en kult av den ekonomiska tillväxten och får erfara de negativa effekterna av detta när vi konfronteras med sociala lidanden och utarmning av miljön. Vi förstår även varför den senmoderna människan inte längre rätt kan förstå familjens värde eller varför hon bör skaffa barn. Och vi förstår den viktigaste frågan om varför hon kan inte längre nå autenticitet eftersom hon inte längre erkänner att hon är skapad och har sitt egen grund i absolut Vara som skapat henne till sin egen avbild. Vi ser hur alla falska relationer som har sin orsak i missriktade begär och falsk medvetenhet leder till lidande då den eviga ungdomen möter ålderdomens “besvikelser”, där förnekandet eller överskattningen av det etniska leder till sociala lidanden, där jakten på egendom leder till miljöförstörelse och exploatering, där sexuell libertinism leder till sjukdomar och dödande av de ofödda barnen, där förlusten av familjen leder till social atomisering och otrygghet. Vägen ut ur detta lidande är Gudsmedvetenhet och kunskapen om att man är skapad till Guds ikon, menad att efterlikna Gud och förena sig med Gud genom andlig återfödelse. En människa som lever efter denna insikt behöver varken den moderna ekonomin eller konsumtionskulturen. Hon behöver ej heller den moderna staten. Däremot behöver hon gemenskap, frihet och deltagande i en autentisk andlighet. Häri finns grunden för betydelsen av lokal autonomi, kommunitarism och traditionalism. Självklart kan ingen tvingas till denna uppfattning, varför autonomin blir en grundläggande princip för tolerans och differens. Ödmjuk respekt för alla människor och kärlek till dem som inte har kunskap.

Introduktion till dygdetiken

Etiken

Etik och moral är två ord för samma sak, det ena är på grekiska (av ethos), det andra på latin (av mores), och betyder läran om sederna. I fortsättningen skall jag endast använda ordet etik.

Etiken är idag en vetenskaplig disciplin inom vad vi i Sverige kallar praktisk filosofi (efter Immanuel Kants indelning av filosofin i en teoretisk och praktisk del) och där “praktik” åsyftar ämnen som berör vårt praktiska liv som rättsfilosofi, politisk filosofi, etik, estetik och naturlig teologi.

Inom ämnet etik ingår metaetik där man studerar etikens förutsättningar som vad en person gör när han eller hon fäller en utsaga av typen: Kalle bör inte slå sin fru och om det finns objektiva värden? Metaetik rör frågor om semantik och ontologi.

Det finns flera moderna filosofer som borde vara av intresse för identitären. Om man är intresserad av den livssyn och etik som präglade de indoeuropeiska folkslagen som indierna under den vediska perioden, de antika grekerna, de romerska stoikerna och de gamla nordborna måste man nämligen bedriva ett idé- och kulturhistoriskt studium. Om vi studerar de gamla grekerna finner vi ofta flera olika etiska teorier, samtidigt som vi har olika kulturhistoriska ansatser till att  återberätta livet i Athen och Sparta. Dessa berättelser kommer ofta in på hur grekerna levde efter traditionella livsideal och dygder. En känd grekisk kulturhistorisk berättelse som nämner dygder är Homeros Odyssén och Illiaden.

En modern filosof som på allvar har genomfört ett studium av den grekiska etiken är Alasdair MacIntyre. MacIntyre är dessutom kommunitarian, katolik och nyarstoteliker. I hans ungdom var han marxist så en del av hans tidigaste papers och böcker har en klar influens av nymarxistiskt tankegods. Jag rekommenderar särskilt MacIntyres bok: After virtue (1981) där han sågar den moderna etiken och nihilismen. 

Dygdetik

Ett tidigt försök att skapa en dygdetisk teori finner vi hos Platon och Aristoteles. I Staten diskuterar Platon dygder som rättrådighet och klokhet. I Georgias låter Platon Sokrates argumentera mot sofisterna om rättvisans natur. Aristoteles mest kända verk inom etiken är den Nikomachiska etiken och är uppkallad efter en av filosofens söner.

Heder och ära 

För den antika greken var heder och ära viktiga dygder. Att handla efter heder och eftersträva ära präglar köpmannen när han handlar, soldaten i krig, statsmannen när han fattar politiska beslut och familjefadern när han uppfostrar sina barn. I Grekland skulle var och en uppfylla dessa dygder i sina dagliga liv. En köpman skulle inte bedra sina kunder med dåliga varor eller ta ohederliga priser. En soldat skulle uppfylla sin heder och stå fast på sin post, även vid svåra strider. Om en spartan handlade mot sin ära uppfattades han dra vanära (ja ordet kommer från ära) över hela armén. Att vara spartan skulle nämligen i sig förknippas med dessa dygder. Ingen skulle förväxla spartanerna med “athenare”. Stadsstaterna tävlade dessutom med varandra om heder och ära vid de olympiska spelen, spel som även fyllde funktionen av religiös kult. I vårt samhälle lever dessa dygder vidare (om än ofta outtalade) vid våra internationella sportevenemang. Om det svenska fotbollslandslaget vinner, har de förmedlat åt hela det svenska folket. Om en svensk får nobelpris, har han gett ära åt Sverige som vetenskapsland. 

För många moderna filosofer som enbart resonerar i termer av lust och lidande, framstår liknande fotbollshysterier och nobelfestligheten som irrationella spektakel. Torbjörn Tännsjö som är en av landets ledande hedonistiska utilitarister är dessutom framstående idrottsfilosof. Som sådan har han skrivit artiklar där han varnar för att kulten av styrka och framgång inom idrotten kan leda till ett “övermänniskoideal” och “förakt för svaghet”.

För att få en helhetsbild bör vi även studera dygderna ära och heder i ett sammanhang och ställa dem i relation till hur våra förfäder såg på dygderna i relation till livsmål.

Dygder och livsmål

Det finns flera missförstånd om etiken. Ett av de vanligaste är synen på “moralismen” som ett sätt att enbart lägga massa påbud på människan som hon sedan måste handla efter. Så var det inte för många av de antika filosoferna och de senare kristna kyrkofäderna. Tvärtom var etiken en metod att kunna uppnå det man ville med sin egen karaktär, liksom uppnå det eller de mål man hade med sitt liv. Vissheten bakom dygdetiken var att människan påverkar sin karaktär genom personliga handlingar. Om någon har som vana att hela tiden ljuga i småsaker, kommer detta till sist påverka hans karaktär på ett negativt sätt. Om en köpman har som vana att ta ut ockerränta och lura sina kunder, påverkar detta hans mentalitet och personlighet. Om en soldat har som vana att alltid fly då det verkligen gäller att visa mod, kommer detta inte enbart att skada gruppen och honom själv, han kommer dessutom inte att övervinna sin rädsla eller växa i sin yrkesroll.

Vad är en dygd?

En dygd är en karaktärsegenskap som uppnås via träning och upprepade övningar. Det går kanske lättast att visa detta genom olika yrken. Om du är snickare har du enligt den traditionella dygdetiken ett viktigt mål och det är att bli så bra inom din profession som möjligt. Du “övar dig” m.a.o. i vissa färdigheter som till sist blir en del av din karaktär som yrkesman. När du efter lång tid gått från lärling till gesäll, kan du bli så bra att du till sist blir en mästare som lär upp egna lärlingar. Du har då förverkligat dig själv som snickare. En person ingår nu flera roller i sitt liv. Utöver att vara snickare kan personen vara politiskt engagerad, familjefar och tycka om matlagning. Till alla dessa roller finns det vissa dygder som förädlar människan i relation till en praktik. Då man realiserar dessa kan man tala om en “god” familjefar, en “skicklig” politiker och en “bra” kock.

Kardinaldygderna 

Aristoteles kom nu fram till att det finns vissa dygder som ofta återkommer i det mesta människan företar sig. Dessa dygder kallas kardinaldygder eftersom många andra dygder (eller alla) beror på dem eller förutsätter dem. Dessa dygder är: rättrådighet, måttlighet, ärlighet och klokhet.

Måttligheten är den dygd som ligger mellan två extremer. En soldat bör inte vara övermodig eller feg, utan modig. En person bör inte äta för mycket eller för lite. En snickare bör inte arbeta för hårt eller för lite. 

Klokheten är den dygd som hjälper personen att utvecklas i sin praxis och t.ex. se vad som är måttfullt i just det företaget. En idrottsman och en som styrketränar behöver äta mer än en som inte motionerar och därför är måttligheten något relativt som var och en inser utifrån dygden klokhet. 

Ärlighet gäller som grund i alla relationer mellan människor, liksom i relation till sig själv. En person som ljuger om sin egen förmåga och karaktär för sig själv vet inte vilka dygder han eller hon bör eftersträva. En person som hela tiden ljuger för andra, får till sist inte de andras hjälp att utvecklas.

Rättrådigheten är en balans där man ger var och en vad som tillkommer den personen. En soldat kan handla orättrådigt i krig om han använder övervåld eller skadar civila. Han utvecklas då själv till en orättvis person och kommer till sist själv att dra skada härav i sin egen karaktär. Han blir dessutom osympatisk för sin omgivning. Åtminstone i ett civiliserat samhälle. Kriminella dras ofta till kriminella.

Mer om heder och ära

Dygderna heder och ära kan härifrån sättas in ett större etiskt sammanhang. Om vi tar soldaten som exempel ser vi hur hedern beror på hans ärlighet mot sina kamrater, på hans mod i strid där han bör undvika övermodet och fegheten, på hans klokhet att rätt avgöra vad situationen kräver och på hans rättrådighet mot fienden. Om soldaten handlar övermodigt blir han snabbt oönskad som soldat då han utsätter andra för risk, liksom misslyckas att genomföra sitt uppdrag i gruppen. Om han är oärlig mot sina medsoldater utsätter han dem i värsta fall för fara. Om han handlar orättrådigt mot fienden drar han vanära över sitt folk. Om han handlar oklokt begår han taktiska misstag och kan inte rätt bedöma situationen.

Med lite tankemöda kan man sedan applicera dessa dygder på andra situationer i vårt dagliga liv, liksom i vår politiska kamp där vi har att utvecklas till bra karaktärer inför de mål vi har som personer och som grupp. Låt mig därför avsluta med att säga något om den politiska kampen.

Dygder för politisk kamp

Var och en av oss måste själv bedöma den situation vi står inför och varje situation som kan uppkomma och här handla rätt vid varje led. I nuläget kräver klokheten att man skapar intresse för de traditionella idéerna och målsättningarna och att man kan vara representabel för dessa, inte endast verbalt utan även i sitt eget liv. Man bör således undvika det som kan skrämma människor ifråga om klädsel, kunna förklara målens rättfärdighet, visa att man har en god vilja och att man vill uppnå målen på ett hedersamt och ärorikt sätt. Man bör i sitt eget liv handla efter kardinaldygderna då dessa hjälper en även politiskt. En person som privat agerar ohederligt och eftersträvar det låga, blir med all sannolikhet även illa lämpad för det politiska spelet. Om en politiker fuskar med skatter och avgifter, drar hon vanära över hela partiet. Samma sak rör den identitära rörelsen. 

Ett personligt mål

Det etiska målet för en identitär borde vara att leva i enlighet med arkaiska värderingar och ideal och eftersträva dessa i ens personliga liv. Detta rör allt från ens relation till kultur till vem man träffar och umgås med som vän och hustru. Det rör frågan om efter vilka värderingar man väljer att uppfostra sina barn och hur många barn man vill få. 

I relation till var man befinner sig

Man kan påverka helheten genom att göra den del av världen där man befinner sig en aning bättre genom sin egen karaktär och sitt eget handlande. Detta hindrar å andra sidan inte att man med alla medel försöker påverka helheten på ett mer aktivt och dynamiskt sätt genom spridning av information och idéer, t.ex. via tidsskrifter och internet. Det hindrar dessutom inte att man går med i andra rörelser och partier och försöker påverka och sprida idéerna där. Entrismen kommer att diskuteras vid senare tillfälle.   

Dygd som självtranscendens

Alla dygder syftar till personlig självtranscendens, att personen blir något bättre än vad han redan är. I en kristen kontext blev Gud människa för att visa människan vägen till en god karaktär. Helgonlegenderna har i generation efter generation inspirerat gemenskaper och personlig utveckling. Målet med denna kamp är att bli sann mot sig själv och sann inför Gud.

———————————-

[gv data="l_tSk5khHtw"][/gv]

Elbereth?

I Silmarillon blir de änglar som träder in i skapelsen ”the Valar” även konkreta makter i denna världen. Tolkien menar att dessa änglar ofta blev dyrkade som gudar och att detta fenomen gav upphov till den hedniska polyteismen. (J.R.R. Tolkien, The Silmarillon, Boston: Houghton Mifflin, 1977)

Änglar äger förmågan till bilokation, d.v.s. kan vara på två platser samtidigt. Vid sidan om Gandalf är den viktigaste ängeln i Sagan om Ringen Elbereth. Sam åkallar Elbereth genom hennes namn när han säger:

A Elbereth Gilthoniel

o menel palan-diriel,

le nallon sí di-nguruthos!

A tiro nin, Fanuilos!

“O Elbereth Starkindler from heaven gazing-afar, to thee I cry now in the shadow of death. O look towards me, Everwhite.” 

Lord of the Rings, sid 712.

Tolkien skriver:

“I am a Christian (which can be deduced from my stories), and in fact a Roman Catholic. The latter “fact” perhaps cannot be deduced; though one critic (by letter) asserted that the invocations of Elbereth, and the character of Galadriel…were clearly related to Catholic devotion to Mary.

Letters, no. 213, sid 288.

Peter Kreeft skriver:

Tolkien introduces Elbereth in  The Silmarillon as “Varda, Lady of the Stars, who knows all the regions of Ea. Too great is her beuty to be declared in the words of Men, or of Elves; for the light of Lluvatar lives still in her face. In light is her power and her joy” (Silmarillon, p. 27). He also says of Galadriel: “I think it is true that I owe much of this character to Christian and Catholic teaching and imagination about Mary” (Letters, no. 220, p. 407). And he writes to Fr. Robert Murray, S.J., ” I think I know exactly what you mean by the order of Grace; and of course by your references to Our Lady, upon which all my own small perception of beauty both in majesty and simplicity is founded” (Letters, no. 142, p. 172).

 

Mozart Requiem / Sarajevo, Bosnien

Detta framförande av Mozarts Requiem i Sarajevos nedbrända bibliotek gjorde ett starkt intryck på mig när den visades 1994.

Kristi Förklaring

Idag, den 19 augusti enligt den gamla kalendern firar vi en av den ortodoxa kyrkans största högtider, Kristi Förklaring på berget Tabor. Det var här Jesus för första gången uppenbarade sin gudomliga natur inför apostlarna.

 

Tabor har en viktig betydesle för den ortodoxt kristna teologin.

Evangelium Mark 9:2-7

Troparion från kyrkoslaviska till engelska:

prewbrazilsja esi	na	gorje	xriste	bozhe
2p. sg. perf. v. pass.	prep. w/loc.	loc. sg. f. n.	voc. sg. m. n.	voc. sg. m. n.
Thou wast transfigured	on	mountain	O Christ	God
Thou wast transfigured on the mountain, O Christ God

pokazavyj	uchenikwm”	tvoim”	slavu	tvoju	jakozhe	mozhaxu
nom. sg. m. past act. part.	dat. pl. m. n.	dat. pl. m. 2p. sg. poss. pron.	acc. sg. f. n.	acc. sg. f. 2p. sg. poss. pron.	conj.	3p. pl. impf. v.
who revealed	to disciples	thy	glory	thy	as	they were able
who revealed thy glory to thy disciples as they were able [to have it revealed to them]

da vozsijaet”	i	nam”	greshnym”	svjet”	tvoj	prisnosushchnyj
3p. sg. pres. v. imp.	conj./adv.	dat. pl. pers. pron.	dat. pl. adj. n.	nom. sg. m. n.	nom. sg. m. 2p. sg. poss. pron.	nom. sg. m. adj.
Let shine	also	upon us	sinful [ones]	light	thy	everlasting
Let thine everlasting light shine also upon us sinful ones

molitvami	bogorodicy.	svjetodavche	slava	tebje
inst. pl. f. n.	gen. sg. f. n.	voc. sg. m. n.	nom. sg. f. n.	dat. 2p. sg. pers. pron.
through the prayers	of the Theotokos.	O giver of light	glory	to thee.
through the prayers of the Theotokos. O giver of light, glory to thee.